Att värdesätta kritiken

Vilken trend kan en film skapa, filmen är som alla andra konstformen svaret på vad den egna samtiden producerar. Att se en filmkritiker som något mer än samhällskritiker är kanske inget långt steg . Där filmkritikern ger klappor, solar, fyrar osv. ger den andra kritikern långa spalter av text, de kan inte riktigt hålla sig med den typen av poängsystem, på sin höjd har det smugit sig in en + och – stapel där några bevingade och utstuderade ord beskriver fenomenet. Det spelar ingen roll för kolumnisten, kritikern eller reportern om det är en naturkatastrof eller person, + och – återfinns ofta där, gärna i vänstermarginalen så att läsaren inte för en sekund skulle kunna bli förvirrad.  Upplägget, det språkliga och det estetiska, i debattartiklar, krönikor och kolumner är faktiskt inte helt olikt en filmrecension.

Man startar mjukt, en form av intro, där man hyllar eller sågar filmen/personen/naturkatastrofen efter tidigare meriter eller snedtramp, sedan går man upp i ett Crescendo (<) där man använder hela sitt spektrum för att dra in så många dåtida eller samtida händelser som möjligt (läs: redaktören tillåter) för att spegla och visa på att det här är riktigt bra eller riktigt dåligt, om man gör det för visa på sin egen allmänbildning eller kunskap i hur man använder wikipedia låter jag förbli osagt. När den inbördes beundran (oj, nu sa jag det) är över går man ned i en from av Diminuendo (>) där man så subtilt som möjligt försöker knyta ihop debattartikeln, krönikan och/eller kolumnen (läs: säcken) utan att få någon trycksvärta på händerna (läs: skit under naglarna), hålla sig väl med kollegor osv. Allt detta så att man får verka inom samma område nästa gång.

Om jag skall återknyta till filkritikern som ger klappor/solar/fyrtorn så skulle kritikern utan problem kunna ge poäng till olika nyheter, som alla personers liv är som en konstform som poängsättas. Jag ger Tomas Bodström 2 solar för att följa familjen, men en extra för att han gav upp sin dröm som politiker, en riktig snyftare. Jag ger gruvarbetarna i Chile 4 klappor för en riktig nagelbitare och att en hel värld blev rörda av hur kampen för överlevnad i underjorden gjorde sig så bra på bild. Dessutom ser de förbannat coola ut med solglasögon när media försöker få några kommentarer, En poäng till en dålig tjuvhistoria, rena plagiatet men en extra för att han gav tillbaka professorns forskningsmaterial. Slutligen till vardagen: sätt kritiska poäng på er vardag och se om det blir bättre. Jag gör det, fast jag tycker om att använda en större skala än ett till fem, jag kör ett till tio. Ger mig ett bredare spektrum tycker jag (om jag är velig låter jag förbli osagt). Namnge också era poäng, jag ger ”mohawks” (efter frisyren, skulle inte av etisknatur kunna ge bort ursprungs amerikaner, för de är inte mina att ge) men jag har en vän som delar ut berguvar. Våga ta steget. Kan de, så kan ni.  Och oroa er inte om trycksvärtan, den ser jobbig ut att få bort, men tack och lov finns det dusch och tvål.